Han fattas mig...

Igår morse 06.39 gick min svärfar ut i skogen för att jaga en 12 taggare...:-( Efter 3 dygns envishet att hålla sig kvar hos oss...Min sambo är som en zombie...går går går runt runt runt och kan inte ta sig för något vettigt alls... Gråter och tänker Aldrig mer! Kom ihåg att inte ta någon för givet och tänk inte det gör vi en annan dag!!! Livet rycks ifrån oss när vi minst anar det... Svärfar är nr.5 av närstående som går bort i år...när ska det ta slut??? Orkar inte mer motgångar nu... Ska snart åka och hämta Meja på dagis, imorse satt vi vid frukostbordet och jag tittade på klockan...9.11 stod den på och då slog det mig att det var tisdag och att Meja skulle ha varit på dagis för 11 minuter sedan... Meja tar detta hårt också, vi försökte förslara för henne igår morse vad som hänt och jag sa att farfar är i hos änglarna i himmlen nu så svarade hon: Men det vill ju inte jag...:-( Igår kväll pratade vi mer och jag sa att hon alltid kunde prata med farfar och att han hör henne...men att han inte kan svara...då sa hon och tittade upp mot taket i sitt rum: Hej farfar! :-) Hon förstår mer än man tror och det gör nog minst lika ont i henne som i oss fast hon visar det på andra sätt... Hoppas nu att gud har bättre planer för oss...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0